and now im aaaaalmost done fixing my hair for the summer, FINALLY!!!

Så sover jag.

En del av mig njuter av balansgången. Balansgången mellan att desperat vilja hitta en lösning för att överleva den här sortens liv, och att helt ha gett upp, hoppat från klippan och känna vinden föra mig vartän den vill; hem.

Jag älskar hoppet, jag älskar att känna marken försvinna under mina fötter, ge bort mig själv, förlora mig, låta mig bli ivägförd.
När jag tar språnget från klippan förlorar jag med ens all kontroll, jag kan inte längre bestämma var jag kommer landa. Men samtidigt som jag förlorar all kontroll jag nånsin haft känner jag mig säkrare, tryggare. Jag vet att jag är omhändertagen, att jag styrs rätt. Jag känner mig lugnare än någonsin. Den rädsla och ångest jag burit på under mitt liv försvinner med ens, och jag blir än mer medveten om att ångesten och illamåendet inte går att bota genom att säkerställa olika saker i livet. Jag kan inte köpa bort rädslan, jag kan inte hitta en plats som ger mig ro. Endast genom att släppa taget om tron på att något betyder något kan jag bli fri. Genom att våga hoppa och lita på att det finns något annat än denna galenskap som väntar mig.

BOOOOOOOOOOOOOOOOOOOM

anxiety